En stor del av intervjun handlar om mötet mellan forskning och politik som Lars Calmfors beskriver i sin nya bok:
"– Man ska ha klart för sig att politiken och forskningen har olika incitament. Om jag som forskare blandar ihop min analys med mina värderingar är straffet från mina kollegor väldigt hårt. Jag förlorar mitt anseende i forskarvärlden. Men politiker har en annan målfunktion. Det är därför naturligt att man ser forskningsresultat mer som ett verktyg som kan användas för att nå politikens övergripande mål att vinna val och genomföra den politik man tror på.
– Forskningen och politiken har olika drivkrafter. Det är inget konstigt med det. Det viktiga är att olika perspektiv balanserar varandra i den offentliga debatten och det tror jag inte de gör utan att vi forskare är med.
Nationalekonomer stämplas ofta med en politisk färg, att de är höger eller vänster. Är det ett bevis på oförmågan att se forskningen för vad den är?
– Ja, så är det. Det har förvånat mig. Ena veckan kanske jag skriver något om att vi behöver större lönespridning med lägre löner för de enklaste jobben för att få in fler på arbetsmarknaden. Då får jag etiketten nyliberal högerekonom. Och så skriver jag nästa vecka om att fastighetsskatten är en bra skatt, att vi behöver beskatta ägda bostäder för att få ett bra skattesystem. Då är jag plötsligt en socialdemokratisk ekonom.
– Det är så främmande för oss forskar att man får en etikett, att man argumenterar på ett visst sätt därför att man är av den ena eller andra schatteringen."