Både debatten och rättsakten betonar vikten av att skydda EU:s investeringar i dessa material. Däremot har mycket lite uppmärksamhet ägnats åt den roll som det främsta juridiska verktyget för skydd av utländska investeringar kan spela i detta sammanhang: de drygt 1 100 bilaterala investeringsskyddsavtal som EU:s medlemsländer har med tredje land. Dessa avtal kan, beroende på utformning, skydda investeringar mellan avtalsslutande parter mot i princip alla typer av åtgärder från värdlandet som negativt påverkar lönsamheten för EU:s investeringar.
Syftet med detta projekt är att undersöka i vilken utsträckning EU-ländernas investeringsavtal kan främja EU:s geoekonomiska mål genom att skydda EU:s investeringar i reserver av de fem mineraler som anses avgörande för produktionen av elfordon: kobolt, litium, mangan, naturlig grafit och nickel. Dessa mineraler är även av stor betydelse för försvarsindustrin. Projektet syftar särskilt till att jämföra skyddet för EU-investeringar med det skydd som ges till investeringar från EU:s strategiska konkurrenter, Kina och USA. Genom att fokusera på investeringar i mineralreserver anlägger projektet ett mer långsiktigt perspektiv på denna konkurrens än vad som vanligtvis görs i policydiskussionen, där fokus främst ligger på länders nuvarande produktion och konsumtion.