Standard-essentiella patent (SEP) är patent som krävs för att kunna uppfylla en industriell standard. Ett stort antal standarder av central betydelse för teknisk utveckling bygger på SEP. Exempelvis används 4G-standarden för mobil kommunikation av konsumenter världen över och av producenter i ett stort antal länder. SEP-ägare har potentiellt stor marknadsmakt eftersom de kontrollerar teknologier som behövs för att kunna utnyttja standaren. För att begränsa SEP-ägares marknadsmakt krävs ofta att företag som deltar i utvecklandet av standarder licensierar sina patent till ”rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande” villkor (eng Fair, Reasonable And Non-Discriminatory, FRAND), om patenten blir standard-essentiella. Den exakta betydelsen av FRAND är dock mycket oklar, vilket gör att konflikter ofta uppstår om licenskostnader och -villkoren för SEP. I ett växande antal länder är konkurrenslagstiftningen det främsta legala instrumentet för att reglera FRAND-åtaganden. Höga ersättningskrav kan t ex ses som missbruk av dominerande ställning.
Det finns starka skäl att tro att även när konkurrenslagstiftningens utformning är likartad i olika länder, så återspeglar dess tillämpning ofta nationella intressen. Sådana anklagelser har nyligen riktats mot hur konkurrenslagstiftningen har använts i t.ex. Kina, Sydkorea och Taiwan för att reglera utlandsägda SEP. Det hävdas att dessa länder använder konkurrenslagstiftning för att bedriva industripolitik.
När FRAND-övervakningen bedrivs ur ett nationellt perspektiv uppstår frågan: vilket lands konkurrensmyndighet ska reglera? Det finns inget multilateralt avtal som bestämmer vilket lands myndighet som ska reglera uppfyllandet av FRAND-villkor. Men i internationell rätt finns fundamentala principer för fördelningen av jurisdiktion mellan länder. Under lång tid var den dominerande principen att stater har suverän jurisdiktion över sitt territorium. Men på senare år har rätten till jurisdiktion baserad på nationalitet kommit att jämställas med territorialitets-principen och, mer kontroversiellt, staters rätt att skydda sig mot effekter som uppkommer i andra staters territorium.
I studien "International Jurisdiction over Standard-Essential Patents" utnyttjas en enkel ekonomisk modell för att belysa konsekvenser av att tillämpa dessa grundregler på fördelningen av jurisdiktion mellan nationella konkurrensmyndigheter som övervakar FRAND-åtaganden. Studien finnar att grundreglerna är ekonomiskt ineffektiva sett ur de studerade ländernas gemensamma synvinkel. Det går inte heller att identifiera någon regel som genomgående fungerar bättre än de andra. Territorialitets-principen ger för hög ersättning till SEP-ägare i det land som har utfärdat patenten och för låg till utländska ägare, medan nationalitets-principen genomgående ger SEP-ägare för hög ersättning och effekts-principen för låg. Den övergripande slutsatsen är alltså att fundamentala rättsliga regler tycks stå i konflikt med vad som är ekonomiskt önskvärt på detta centrala område. Ett internationellt avtal skulle kunna förbättra situationen, men kommer att vara svårt att förhandla fram av både konceptuella och politiska skäl.
Studien nominerades 2021 till Anti-trust Writing Awards i kategorin bästa akademiska artikel om Intellectual Property, som utdelas av Concurrence och Georgetown University.