Ett central mål för EU:s energipolitik är att integrera de nationella elmarknaderna i Europa. Avsikten är att ökad handel ska effektivisera produktionen, förbättra försörjningstryggheten och klimatanpassa sektorn. Behovet av integration har ökat drastiskt med utbyggnaden av förnybar el inom EU på grund av de instabiliteter som detta för mer sig. Integrationen är avsedd att ske delvis genom att nätoperatörerna ökar överföringskapaciteten mellan länder, så att elmarknadsaktörerna i EU kan handla på en gemensam marknad, och dels genom att de i högre grad utnyttjar existerande kapacitet.
Integrationen försvåras dock av att en av nätoperatörernas huvuduppgifter är att säkerställa tillräcklig elproduktion för att täcka den inhemska förbrukningen. Det kan ur nationell synvinkel vara effektivt att hålla tillbaka viss internationell överföringskapacitet från marknaden, för att på så vis stabilisera de inhemska elleveranserna. Sådana kapacitetsbegränsningar skapar dock prisskillnader mellan länder. Det uppstår därför arbitragevinster för den operatör som köper el från ett land med lägre pris och säljer till ett med högre pris. Det hävdas ibland att sådana flaskhalsintäkter kan ge operatörerna incitament att erbjuda för lite överföringskapacitet sett ur ett gemensamt perspektiv. Exempelvis har EU-kommissionen ansett att begränsningar av svensk export och tysk import har införts med detta syfte, och att operatörerna därmed kan ha brutit mot EU:s konkurrensregler.
Studien “National Transmission Network Operators in an Integrated Electricity Market” skriven gemensamt med Thomas Tangerås (IFN Working Paper No. 1394), Centre for Economic Policy Research Discussion Paper 16 289, ) utvecklar en analysram för nationella nätoperatörers incitament att tillhandahålla nätkapacitet på en internationell elmarknad. Ett syfte är att identifiera snedvridningar som kan uppstå när nätoperatörers beslut styrs av nationellt formulerade mål. Ett annat syfte med studien är att utforma en mer välfungerande marknadsmekanism, som både tillåter att vinster av handel utnyttjas och att nätoperatörerna kan stabilisera sina respektive nät på ett kostnadseffektivt sätt.
Studien visar hur en förändring av EU:s marknadsdesign skulle kunna neutralisera incitamenten för nätoperatörerna att begränsa överkapaciteten mer än vad som är effektivt sett ur ett gemensamt perspektiv. Enkelt uttryckt kan detta göras genom att flaskhalsintäkter fördelas så att nätoperatörer som skapar dessa får mindre av de intäkter som begränsningarna i elnätet skapar. Vi visar även hur man empiriskt kan skatta i vilken utsträckning nätoperatörer utnyttjar marknadsmakt i syfte att generera flaskhalsinkomster.