Är etableringsjobben lösningen?

Om någon till äventyrs skulle få för sig att göra en film på temat läget på svensk arbetsmarknad, skulle denne lite tillspetsat kunna välja mellan att antingen skriva en stark framgångssaga eller en ihållande tragedi. Å ena sidan har både arbetskraftsdeltagande och sysselsättning ökat trendmässigt senaste decenniet (covidpandemin utgör ett hack i tidsserien, men ser inte ut att ha ruckat den långa trenden). Detta gäller både män och kvinnor, och såväl inrikes som utrikes födda. Så långt framgångssagan. Å andra sidan har arbetslöshetstalet bitit sig fast runt 7–8 procent under samma period, varav ungefär en tredjedel utgjorts av långtidsarbetslöshet (mer än sex månader). Att en så en stor andel av arbetskraften är utan jobb, och många av dem alltså under långa perioder, är en tragedi både i form av mänskligt lidande (att arbetslöshet är skadligt för hälsa och relationer beläggs i flera forskningsstudier¹) och ett slöseri med resurser.