Mängden utländska direktinvesteringar har sjunkit markant de senaste två åren, främst beroende på den globala ekonomiska krisen. När efterfrågan minskar, minskar även företags investeringar. Det är dessutom betydligt svårare att finansiera utländska företagsförvärv efter att den finansiella oron har gjort banker och andra institut mer obenägna att ställa ut stora krediter.
Vi ser även vissa tecken på en begynnande protektionism runt om i världen. Detta är påtagligt framförallt när det gäller utländska företagsförärv medan s.k. greenfield investeringar är mindre kontroversiellt. När det gäller regelverk kring företagsuppköp ser vi en förskjutning bort från en politik som syftade till att attrahera utländska företag. En växande andel regelförändringar syftar istället till att reglera utländska multinationella företags verksamhet.
Betydelsen av denna förskjutning ska inte överdrivas och har ännu så länge haft liten inverkan på den faktiska mängden direktinvesteringar. De flesta länder välkomnar fortfarande utländska företag och de nya regelverken har hittills endast i ett fåtal fall använts till att stoppa utländska företagsförvärv.
Dock ska man inte utesluta att vi kommer att få se tilltagande hinder för utländska direktinvesteringar framöver. Många länder har de senaste åren byggt upp nya institutionella ramverk för att granska och godkänna utländska uppköp av inhemska företag. Samtidigt sker det ett ideologiskt skifte i världen med en större betoning på statliga interventioner och mindre betoning på fria marknader och fria kapitalflöden. Slutligen är nationella regler för företagsuppköp ofta mycket diffusa och det finns farhågor för att de kan komma att användas för att stoppa företagsförvärv i en större omfattning framöver.
För att motverka en ökad protektionism och ökade regleringar av utländska direktinvesteringar krävs det en samlad ansats av världens ledare och av internationella organisationer. Av världens ledare krävs att utfästelser om fortsatt öppenhet för utländska direktinvesteringar också efterföljs i praktisk handling. För att underlätta denna hållning krävs vidare en större transparens hos statliga investeringsfonder, den allra mest kontroversiella aktören vid utländska företagsförvärv. Slutligen är det önskvärt att arbetet med internationella avtal om utländska direktinvesteringar påskyndas och fördjupas.
