Den borgerliga alliansregeringen har lagt sin fjärde budget. De fortsätter där på den inslagna vägen att sänka skatten på arbete för att därigenom varaktigt höja sysselsättningen och sänka graden av utanförskap.
Skatten på arbete har sänkts med totalt närmare 100 miljarder under mandatperioden. Ökningen i sysselsättningen var blygsam även innan den globala krisens effekter började slå mot sysselsättningen. Mycket tyder dessutom på att det framför allt är studenter och friska äldre som ökat sitt arbetsutbud. Lönebildningen och arbetsmarknadens funktionssätt har i hög grad motverkat effekten av sänkt skatt. Andra flaskhalsar beror av eftersatta investeringar i infrastruktur i och runt de större städerna och av en illa fungerande bostadsmarknad. Förändringen i fastighetsbeskattningen har förvärrat det senare problemet. Den långsiktigt ökade sysselsättningsgrad som är önskvärd kan inte åstadkommas enkom genom sänkt skatt på arbete utan det handlar om ett batteri av åtgärder över ett mycket bredare fält som ger förutsättningar för Sverige att inleda en era av tillväxt med bas i den inhemska tjänstesektorn. För en sådan strategi talar även starka ekologiska skäl.
