This Website has a limited use of cookies. By using this website, you are agreeing to the terms and conditions listed in our data protection policy. Read more

Varför går det bra för Sverige? Om sambanden mellan offentlig sektor, ekonomisk frihet och ekonomisk utveckling

Book
Reference
Bergh, Andreas and Magnus Henrekson (2012). Varför går det bra för Sverige? Om sambanden mellan offentlig sektor, ekonomisk frihet och ekonomisk utveckling. Stockholm: Fores+Ivrig.

Authors
Andreas Bergh, Magnus Henrekson

Under ett kvarts sekel, från slutet av 1960-talet till början av 1990-talet, var den ekonomiska tillväxten svag i Sverige relativt ett genomsnitt av andra jämförbara länder. Sedan 1994 har utvecklingen varit den motsatta: tillväxten i Sverige har varit högre om vi jämför med EU-området, OECD och oftast även högre än i USA.

Vår analys visar att Sveriges goda ekonomiska utveckling efter 1990-talskrisen är i linje med vad vi bör förvänta oss enligt modern tillväxtforskning. Resultaten av vår genomgång av den senaste forskningen om relationen mellan storleken på offentlig sektor, det institutionella ramverket och ekonomisk tillväxt kan sammanfattas i följande punkter:

  • Det vanligaste resultatet i nya, vetenskapligt publicerade studier är ett signifikant negativt samband mellan den offentliga sektorns storlek och den ekonomiska tillväxten per capita i rika länder. Samstämmighet råder också om att effekten är ekonomiskt signifikant: 10 procentenheters lägre skatte- eller utgiftskvot är förknippad med 0,5 till en procentenhet högre tillväxttakt.
  • Ett samhälles grundläggande institutioner är avgörande för dess välstånd. Exempel på tillväxtfrämjande institutioner är ett gott skydd av den privata äganderätten, en icke-korrupt statsmakt och ekonomisk öppenhet mot omvärlden, det vill säga institutioner bidrar till hög ekonomisk frihet. Intressant nog lyckas de nordiska länderna numera bra med att kombinera hög ekonomisk frihet med en omfattande välfärdsstat.

Sveriges offentliga utgifter som andel av BNP är idag ca 10 procentenheter lägre än runt 1990 och skattekvoten har sjunkit från 56–57 procent av BNP runt 1990 till 46 procent 2010. Till detta kommer att Sverige (och de övriga skandinaviska välfärdsstaterna) genomfört en rad reformer som ökat den ekonomiska friheten och ökat lönsamheten att arbeta, utbilda sig och driva företag. Vidare gynnas de nordiska länderna av en hög grad av tillit i befolkningen, vilket tillsammans med den ökade friheten är en trolig förklaring till att dessa lyckas kombinera en (fortfarande) stor offentlig sektor med god ekonomisk utveckling.

Det går alltså bra för Sverige till stor del därför att vi minskat den offentliga sektorns omfattning och ökat den ekonomiska friheten.

Trots den höga svenska reformtakten finns områden där den ekonomiska friheten i Sverige kan öka ytterligare. Skattesystemet kan reformeras så att det blir mindre tillväxthämmande. Både arbetsmarknad och bostadsmarknad är i Sverige illa fungerande och kraftigt reglerade jämfört med många andra länder. Det skulle alltså gå att fortsätta reformera Sverige utan att för den sakens skull krympa välfärdsstaten till genomsnittlig EU-storlek.