Arbetskraften är vår utan jämförelse viktigaste nationella tillgång, men hur den utnyttjas är trots detta mycket ofullständigt känt. Medan vi noggrant inventerat åkerareal, skogar och vattenfall, återstå alltjämt många vita fläckar på arbetsmarknadens karta. I vår ekonomiska forskning saknas ännu specialister, som helt ägna sig åt arbetskraftens problem, vilka i själva verket skulle kunna sysselsätta stora forskningsinstitut. Vidden av dessa frågor framträder särskilt tydligt i belysning av de erfarenheter, som gjorts i de krigshärjade länderna, där en utbredd trötthet och ovana vid ett meningsfullt arbete jämsides med bristande yrkesutbildning för normala fredsuppgifter väsentligt har nedsatt produktionsförmågan. En obruten tradition av arbetsamhet liksom en nedärvd eller förvärvad yrkesskicklighet framstå mot denna bakgrund som oersättliga värden för vårt näringsliv.
Tillgången på arbetskraft är en fråga både om kvalitet och kvantitet. I denna skrift har i huvudsak endast den kvantitativa sidan av Sveriges arbetskraftsproblem gjorts till föremål för studium. En statistisk undersökning har framlagts i den andra avdelningen, som utarbetats av aktuarien fil. lic. Gösta Ahlberg. De ekonomiska och sociala frågeställningar, som bilda utgångspunkt för denna undersökning, samt olika däremot svarande slutsatser ha framlagts i första avdelningen, som författats av utredningsinstitutets direktör, docent Ingvar Svennilson.
