När den moderna industrien växte fram, och nya samhällen uppstodo och utvidgades, blev det ofta företagens uppgift att sörja för de anställdas bostadsförsörjning. Minnen av denna verksamhet från tidigare år finna vi i brukssamhällena och inom skogsindustrien i Norrland. Behovet av bostäder har emellertid så småningom i allt större utsträckning kunnat tillfredsställas på andra vägar. När industrisamhällena utvidgats och stabiliserats, ha förutsättningar uppstått för en allmän bostadsmarknad. Den växande standarden har möjliggjort för arbetarna att i allt större utsträckning skaffa egna hem. Under senare år har bostadsförsörjningen även i allt högre grad kommit att betraktas som en samhällets angelägenhet, och inom ramen för den allmänna socialpolitiken ha en rad åtgärder vidtagits för att förbättra bostadsförhållandena.
Denna utveckling har dock icke inneburit att företagen ej längre behövt tänka på de anställdas försörjning med bostäder, i varje fall icke på flertalet medelstora och mindre industriorter. Industriföretagen ställas på detta område alltjämt inför en rad problem av största betydelse. Grundläggande för företagens åtgärder är ju insikten, vilken betydelse ändamålsenliga och rymliga bostäder ha för de anställdas trivsel och insats i arbetslivet. Denna insikt paras på ett naturligt sätt med den sociala ansvarskänsla, som bör känneteckna och jag vågar säga i grad kännetecknar den moderna företagaren. Bostadsfrågans sammanhang med befolkningsfrågan är ägnad att ytterligare understryka vikten av åtgärder för en bättre bostadsförsörjning.
