I slutet av 1970-talet var svensk ekonomi i det närmaste genomreglerad. Särskilt tydligt var detta på kapitalmarknaden där såväl räntor som utlåningsvolymer bestämdes av Riksbanken. Även valutamarknaden var strängt reglerad och det krävdes till och med tillstånd för att kunna föra ut tillräckligt med valuta för att kunna göra en lite längre semesterresa.
Sedan dess har omfattande avregleringar genomförts. Svensk ekonomi fungerar också betydligt bättre i dag än vad den gjorde på 1970- och 80-talen. Men för att få full utväxling på genomförda reformer måste alla centrala marknader reformeras, annars uppstår besvärande flaskhalsar som försvårar de värdeskapande omställningar och omflyttningar som de genomförda strukturella reformerna syftade till.
Bostadsmarknaden utgör en sådan oreformerad sektor av ekonomin. Problemen på bostadsmarknaden kännetecknas av såväl kronisk överefterfrågan på vissa orter som ett alltför svagt utbud av bostäder för andrahandsuthyrning, för lite omflyttningar i systemet och för låg
ny- och ombyggnation.
Jag ska i denna uppsats försöka förklara både orsakerna till dessa problem och varför en bättre fungerande bostadsmarknad skulle ha större positiva effekter på vårt välstånd än vad vi i allmänhet föreställer oss.
